Page:Vocabolardlladinleterar.pdf/701

From Wikisource
Jump to navigation Jump to search
This page has not been proofread.


osservé
666


MCamploj1819-2010:197 (Badia); b) Intant osservi bele da tüa lëtra, che ël serà püch da fà, üna che le priesc me pê massa alt, l’atra che te n n’as bele venü zacotanć a Signur N. Intant osservi bel[e] da tüa lëttra, ch’ël serà püc da fà, üna che le pri[e]ŝ me pè massa alt, l’atra che te ‘ǹ n’has bel[e] vennü zacotantg a Signur N. DeRüM, LëtraCataloghLibri1833-1995:285 (MdR)
3 rispettare una norma, una regola, un impegno (gad. DLS 2002, grd. F 2002; DLS 2002, fas. DA 1973; DLS 2002; DILF 2013, fod. DLS 2002, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ osservare Ⓓ beachten, befolgen ◇ a) No, le soldà mëss propi ester n bun cristian, ël mëss avëi le timor de Die e osservè sü comandamënć. Nò, le soldà mëss propi estr ‘ǹ bun cristiaǹ, ël mëss avëi le timor de Die e osservè sü commandamëntg. DeRüM, AldìNiaSignurCurat1833-1995:263 (MdR); b) Finalmënter chëla, che toma sula bona tiera ie chëi, che la scota su cun bon cuer, la usserva, y porta fruc n pazienza. Finalmënter chëlla, chë toma sulla bòna tièrra jèl chëi, chë la scota su con boŋ cuer, la osserva, y porta frutg in pazienza. VianUA, SumënzaSëna1864:195 (grd.); c) cogne ence vardèr che l’ègua no me leve i agnìe, perché la jent la é bona e valenta, coscita cogne ence gé osservèr de mia feides. kogne enče vardèr, ke l’ègua no me leve i agnie, perkè la ʒent la é bona e valenta, košita cogne enče ğe osserver de mia feides. BrunelG, Cianbolpin1866:5 (caz.); d) Sigfrid passa la nöt en preparaziuns ala vera, fej salté n mes incá y inlá dai soldas ti cuartiers, y á stabilí i ordini düc, ch’an dess osservé tan dî, ch’al é demez. Sigfrid passa la noutt in preparaziungs alla verra, fesc’ saltè ‘ng mess ing cà e in là da i soldas ti quartirs, e à stabilì i ordini duttg’ ch’ang dess’ osservè tang dī, ch’al è demezz. DeclaraJM, SantaGenofefa1878:7 (Badia)
tegnì osservé (fas.) Ⓘ fare caso Ⓓ beachten ◇ a) El aea tegnù osservà, che canche no n’era fora nia, en curt temp vegnìa la pievia. El aea tegnù oserva, ke kan ke no n’era fora nia, ‘n kurt temp vegnia la pievia. BrunelG, Cianbolpin1866:2 (caz.).

osservé (gad., fod., LD) ↦ osservé.

osservè (Badia, MdR) ↦ osservé.

osservèr (fas., caz.) ↦ osservé.

ossiervazion (fod.) ↦ osservazion.

ossiervé (fod.) ↦ osservé.

ost Ⓔ nordit. oste ‹ afrz. oste ‹ HOSPĒS (EWD 5, 126) 6 1763 ost ‘caupo’ (Bartolomei1763-1976:90)
gad. ost Badia ost grd. ost fas. ost caz. ost bra. ost fod. ost amp. osto LD ost
s.m.f. Ⓜ osć, osta, ostes
gestore di un’osteria (gad. B 1763; A 1879; A 1895; Ma 1950; DLS 2002, grd. A 1879; G 1879; G 1923; L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fas. A 1879; R 1914/99; DA 1973; Mz 1976; DLS 2002; DILF 2013, fod. A 1879; Pe 1973; P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, amp. A 1879; Q/K/F 1985; C 1986; DLS 2002, LD DLS 2002) Ⓘ oste Ⓓ Wirt ◇ a) Aló ogneun se à fermà / Ogneun dassen l’à scutà / Che n pe no sie nesciugn gost, / Ne chélera, ne famei ne ost. Alò ognùn se ha fermà / Ognùn da seng l ha skutà / Ke n pè no sie nešùng gost, / Ne kelera, ne faméi ne ost. BrunelG, MusciatSalin1845:9 (bra.); b) Sö dal ost da Corvara él sigü de le ciaté. Sö dal Ost da Corvara él sigü d’l’ ciatè. PescostaC, BracunCoz1853-1994:225 (Badia); c) Volede dormir chiò, e? L’à domanà l’ost al forest (Renzo di nome) te se arvejinèr al desch. Vollede dormir chió eh? la domaná l’Ost al foresto (Renzo di nome) te se avesiner al desch. IoriG, InjignàLet1860*-2013:402 (caz.); d) N ost ie n di unì ala mans cun si fëna. Un’ òst jè uŋ di uni alla màŋs con si fënna. VianUA, OstFëna1864:196 (grd.); e) Che te gran festes tignuns’ nos da Corvara / Sö dan calonia, y chiló dal ost Rottonara. Che te grang festes tignungs nos da Corvara / Sö dang calonia, e chilò dall’ ost Rottonara. PescostaC, MëssaPescosta1879:3 (Badia).

ost (gad., Badia, grd., fas., caz., bra., fod., LD) ↦ ost.

ost (mar., Badia) ↦ vost.

ost (pron.) (gad.) ↦ vost.

ostaria Ⓔ venez. ostaria (EWD 5, 126) 6 1833 osteria (DeRüM, BevundeBozaVin1833-1995:243)
gad. ostaria mar. ostaria Badia ostaria grd. ustaria fas. ostarìa bra. ostarìa fod. ostarìa amp. ostaria LD ostaria MdR osteria
s.f. Ⓜ ostaries
locale pubblico dove si servono vino e altre bevande (gad. A 1879; Ma 1950; P/P 1966; V/P 1998; DLS 2002, grd. A 1879; G 1879; G 1923; L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fas. A 1879; R 1914/99; DA 1973; Mz 1976; DLS 2002; DILF 2013, fod. A 1879; Pe 1973; P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, amp. A 1879; Q/K/F 1985; C 1986; DLS 2002, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ osteria Ⓓ Gasthaus, Wirtshaus ◇ a) Junde inte chësta osteria e bevunde na boza de vin deberiada. Ĝiunde inte quest’osteria e bevunde ‘na bozza de viǹ deberiada. DeRüM, BevundeBozaVin1833-1995:243 (MdR); b) Ere da le nef da sera via Pera te un’ostarìa. Erö dalle növ da söra via Pero tö un ostaria. ZacchiaGB, ZecheVita1858*:1 (bra.); c) N calighé che fova n pue maladët, à n di purtà n pèr de stivei a n seniëur t’ustaria, ulache fova de autri uemes. Uŋ calighë che fòa uŋ pue maladëtt, hà uŋ di purtà uŋ pèr de stivëi a uŋ Signour t’ustaria, ulà che fòa d’autri uemes. VianUA, CalighéMaladët1864:196 (grd.).

ostaria (gad., mar., Badia, amp., LD) ↦ ostaria.

ostarìa (fas., bra., fod.) ↦ ostaria.

osteria (MdR) ↦ ostaria.

ostí (gad., Badia) ↦ ostier.

ostì (MdR) ↦ ostier.

ostier Ⓔ nordit. ostier(e) (EWD 5, 126) 6 1833 ostì (DeRüM, PelegrinRoma1833-1995:275)
gad. ostí mar. ustí Badia ostí grd. ustí fod. ostier MdR ostì
s.m.f. Ⓜ ostier, ostiera, ostieres
gestore di un’osteria (gad. A 1879; A 1895; Ma 1950; P/P 1966; V/P 1998, grd. A 1879, fod. Ms 2005, MdR) Ⓘ oste Ⓓ Wirt ◇ a) Scé, và mo damana l’ostì da La Ila, cotan "santo" che iö sun. Chëst fô n ostì de n lüch, ćiamè La Vila, olà che "l’omo santo" jêva gonot a bëire Ŝé, va mó damana l’ostì da La Villa, cotaǹ "santo" che jeu suǹ. Quëst fô ‘ǹ ostì de ‘ǹ lüeg, çhiamè La Villa, olà che "l’ omo santo" gêva gonót a bëire DeRüM, PelegrinRoma1833-1995:275 (MdR); b) In chëst cunt lascéme pa fà a me vos, perćì ch’iö conësce bëin la ostira Iǹ quest cunt lascéme pa fà a me vos, perçhi ch’jeu connësce bëiǹ la ostira DeRüM, BevundeBozaVin1833-1995:243 (MdR).

ostier (fod.) ↦ ostier.

ostinà (col.) ↦ ostiné.

ostinazion Ⓔ it. ostinazione 6 1813 ustinazion (RungaudieP, LaStacions1813-1878:91)
gad. ostinaziun grd. ustinazion fas. ostinazion fod. ostinazion LD ostinazion
s.f. sg.
caparbietà, testardaggine (gad. DLS 2002, grd. L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fas. DILF 2013, fod. DLS 2002; Ms 2005, LD DLS 2002) Ⓘ ostinatezza Ⓓ Starrköpfigkeit ◇ a) ie ve prëie cula gotes ti uedli, y cul dulëur tl cuer, che pliëise n iede mi ustinazion tl mel je ve preje culla gotes ti uedli, i cul dulour tel cuer, che pliase un jade mi ustinazion tel mèl RungaudieP, LaStacions1813-1878:91 (grd.).

ostinazion (fas., fod., LD) ↦ ostinazion.

ostinaziun (gad.) ↦ ostinazion.