to annema 1 neu gudirn modersprake mit di alte libn grundworta is 1 wilefrage, wilk bezeikne selvberrhu fyr e algemeine wel. it is mer moralik als 1 intellektik frage. selv wen di festlandike teutonera kanen införe solk 1 gudirn sprake, wegn sin hoke idealismu, is it dok zweifelhaft, ob andre rasa kanen so fereina sik fyr 1 lange zeit. it is 1 ybl to hav sprake sprekn bei wenike leute. bedenke dat, skandia n holand.
keine grote forbukstaba.
dat man nit brauke besondere formirn grote forbukstaba, kan man erfara fon hebraik, arabik, sanskrit n kinaik, wor dar is keine besondere forbukstaba. ja, sogar e alte klasike latin havn keine extra formirn forbukstaba. ale bukstaba isn (waren) grote damals. it is dok unlogik to hav 2 (tvo) fershidene bukstaba, odr zeiknia fyr ein n eselve laut. it is nit einfak n ekonomik genug. e kinda brauke 1 lange zeit om to lerna, wor man sol anwenda di extra unnytlike grote forbukstaba. dar is keine extra forbukstaba in dratberikte (telegrafi) nok in korthandoshreibe (stenografi), n dok is dis shreibe fyr geshäft, an wilk einjona (milliona) dalera abhange.
mit extra forbukstaba, bekome man 3 fershidne forma fyr ale worta, wilk mus inprägis in e gedaknis (erinl).
1 heimatlos (homeless) sprake.
hein heimatlos, odr herralös sprake kan worda internazionik, weil to wenike mensha wil lerna it. nit mer als 1 mensh in 10,000 bedyrfe 1 weltosprake, one 1 alseitik literatur. di grote heimike nazionike moderzunga wil ferhndera 1 fremd, hematlös sprake to worda annemen — nazionik, befor intemazionik!! lase wir betrakte dis punkt mit 1 wenike worta. wi kan 1 fremd weltosprake införis, wen nit 1 grot folkostame mit mere spraka fereinike sik n införe it in ale sine folkoshula, als sin tokunftike folkosprake? bedenke, dat one shulezwinge