El spaventapasser

From Wikisource
Jump to navigation Jump to search

El spaventapasser[edit]

I usèj, quand veden mì, vann come ’l vent,
e el padrôn de la vigna l’e content!
Gh’è nient de dì: m’hann faa on bell magatèll;
ven pù chì a beccà nanca on usèll.
M’hann imbottii de strasc,
e cont avert i brasc,
con sù on gran cappellôn,
sto in scima d’on bastôn.
Per fa scappà i piccett
podeven nò trovà pù bell giughett!
Ma l’è però on peccaa che mì no poss
fà de spaventapasser per tuscoss!
Oh che fortùna se i seccaperdee
scappasen a vedemm; se füss assee
domà la mia presenza
per fà scappà tucc quèj senza coscienza,
quij che batt cassa, tutt’i menagramm...
se i fals amîs scappassen a guardamm!
Oh se tucc quisti se podess vedèj
a volà via!... Alter che i usèj!...