Dialogo primo fra Pascute e Macor

From Wikisource
Jump to navigation Jump to search
Dialogo primo fra Pascute e Macor  (1828) 
by Ermes di Colloredo
Poesie scelte edite ed inedite in dialetto friulano

DIALOGO PRIMO

FRA PASCUTE E MACOR

Mac. OH ce biele furtune,
Che uè mi cor daûr,
Apene vignut fuur
Dal miò bëarz!

Al è ben ver, che ai muarz
No j' tochie il bon bocon,
E cui cu è durmïon
No pìe pess.

Jò voi fuur di me stess,
Pascute anime me,
Vidìnti sole uè
Par cheste strade.

Cui mai ti ha chì menade
A consolà il miò cuur?
Tant timp cho 'o sòi daûr
Par incontrati.

Hai voe di favelati
Che al è di zà un gran piez,
E mai no l' è stat miez
Di chiatà strade.

Alfin cheste zornade
Cun gran sodisfazion,
Incontri l'ocasion,
Che sieti tant.

Pasc. Bondì chel biel infant,
Dulà seso invïat?
Cui mai us ha menat
In cheste strade?

Jò sòi ben furtunade,
Chè insieme si chiatìn,
Cumò che si vidìn
Fuur da la int.

Si viod l'aur e l'arint,
Ma de uestre grandezze
Si prove gran schiarsezze
E chiaristìe.

Mac. Sìnt mo, Pascute fie,
Speranze dal miò cuur,
Ti zuri, che jò muur
Pes tos belezzis.

Chestis son tantis frezzis,
Cu pàssin lu miò sen,
E tu, chiar lu miò ben,
No tu has pietat?

Pasc. No mi stait a discori,
In grazie, chiar Macor;
Se olès fami favor,
Lassaimi a pas.

Jò no sai ce che 'o fàs
Par vo nè dì, nè gnot;
Jò crod dibot dibot
Deventà mate.

Che' diaul di femenate,
Che nus stave a spià
Jè lade a lengazzà
Dut a me sûr.

Puessial saltai 'l lancuur,
La peste e lu fojal,
La glanze e lu brumal
Sun che' lengate.

Us promet, che mi ha fate,
Cun chel so chiacarà,
Cutant murtificà,
Che 'o soi biel muarte.

Pazienze, poc impuarte;
Mi puèdin ben copà,
Ma no fami voltà
Dal miò pinsìr.

Amor l'è un ciart mistìr,
Che co 'l si fàs da bon,
Nè patass, nè baston
Lu pò impedì.

Mac. Donchie è stade a sintì
Cujè i nestris faz,
E po ha vut mostaz
Di fa la spìe?

Ah brutonòne, strìe!
Se mi ven in ta i pìs,
Jò uei petai un sfrìs
Cun un rasòr.

Pasc. Lassàile, chiar Macor,
No stait pur no a stizzassi;
Varès timp di refassi
In altri mût.

Mac. Che 'o sedi un bec cornût,
Se cheste i' passe ben:
Al cospeton di len
Jò uei sfrisàle.

Pasc. Macor, vès di lassàle,
E di no fa un tal mal,
Parcè dut Carneval
Staress siarade.

Cumò che jè bonade,
Lassàile pur a pas,
No si fìn dà dal nas,
Che al sarà miei.

Mac. Lafè che nanchie i viei
San favelà tant ben;
Uei fa donchie al to sen,
Lassàle cori.

In sume al to discori,
Si ha di fai dì chiapiel,
Jò stimi il to cerviel
E il to judizi.

Pasc. Ves vut simpri chel vizi,
A dì che il neri è blanc:
Burlàit un poc plui planc,
Simulador.

Pofà chel gran brusòr!
Savès mo dà la berte:
Ma ben sòi strade a l'erte
In favela.

Co' trati a simulà
La me vite e il miò ben?
Varess ben poc inzen,
Pochie crëanze.

No no, chiare speranze,
No avè pur no suspiet,
Che hai favelat di afiet,
Da sen, da bon.

Ti zuri in conclusion,
Che 'o hai dit la veretat:
No sai vè favelat,
Se no par ben.

Pasc. Cu isal chel, che al ven
Culà vistut di ross?
Puars no' se al nus cognoss!...
Ce ulìno fa?

Mac. No stati a spaventà:
Cului l'è un furistìr;
Altri l'ha in ta 'l pinsìr,
Cu poschialassi.

Stìn salz senze voltassi...
Velu che al è passat:
No l'ha nanchie chialat
Chest barbezuan.

Orsù, dami la man,
Pascute, lu miò ben;
Su vie, fasìn dassen,
Impromitìnsi.

Chiare vite, justìnsi:
No vòi mai vie di chì,
Se tu no dìs di sì,
E m'impromez.

Tu sas che al è un gran piez,
Che 'o fàs l'amor cun te;
Tu pus anchie savè
Se sòi fedel.

No ti mostrà crudel:
Ustu fami murì?
Risolviti a uarì
Chest cuur ferit.

Uei jessi to marit,
E tu la me compagne,
In vile in te' campagne,
In chiase e in jet.

Cussì donchie a dispiet
Dal mond e dal Demoni,
Farin chest matrimoni
In sante pas.

Jò chiali che tu tàs:
Rispuind, chiare Pascute,
No mi sta a fa la mute
Pinsirose.

Ti uei par me morose,
E mai no ti bandoni,
E cui cu vul tontoni,
Che jè dite.

Pasc. Oh ce tremor di vite,
Che mi vès fat saltà
Cul uestri favelà
Tant premuròs!

Vo ses masse pressòs:
Avès pur sintut dì,
Cu no si pò fuì
Dal destinàt.

Avès mo tant spietat,
Podès anchie intardà:
Us dìs che 'o uei pensà
Anch'jò lafè.

Mac. Ce zove a dì lafè,
Cul dì, volìn pensà?
Tu sas che ogni spietà
Puarte pericul.

Ma par finì l'articul,
Dimi di sì biel prest,
E lasse par il rest
A mi l'impaz.

Jò uei che i nestris faz
Par cumò sein secrez,
Infin che 'o chiati miez
Di une certezze.

E po cun sicurezze
Ti uei fa domandà,
Come che a si sòl fa
In chest päìs.

Cussì donchie a la sclete
Rissolf prest dentri, o fuur,
E chel che tu has in cuur
Mètilu in bochie.

Pasc. A vo, fradi, no tochie
Pensà tant ben cu a mi;
Se 'o dìs subit di sì,
Mi pò nosè.

Macor, vès di savè,
Che spandìnsi ste vôs,
Puess juste fa la crôs
Su la me dote.

Une chiamese rote,
Lu chiamesot plui vieri,
Che di ogni dì dopèri,
E' mi daran.

Cussì mi mandaran
Fuur di chiase biel nude,
E sarai mal vidude
In vite me.

Mac. Cui la porà savè,
Se no' biel soi farìn?
Ce ocor che spralungìn
Di uè in doman?

E po, se no daran,
No pensi une balote
Di dute la so dote
Di to mari.

La stime e l'inventari
Son chei che chiantaran,
E no si lassuran
Mai fa dituart.

Ti tochie anchie la part
Di to agne Filipe,
Che tire prest la gripe
Di murì.

Nè mai ti pò perì,
Se al val il testament,
Di to barbe Clement,
Che Giò i' dei pas.

Ma chest no mi fàs cas:
Mignarà vè pazienze,
Se tu vens anchie senze
In chiase me.

Jò crod ben di podè
Comprati une chiamese,
E quistàti la spese
E lu vistì.

No lassarai patì
La to vite di frêt,
Nè di fan, nè di sêt
In fin che hai flat.

Di san e di malat,
Di zòvin e di vieli,
Chel che cumò fevèli,
'O ti darai.

Cussì sopuartarai,
Se a' no 'l suced di pies,
Infra sis o siet mes,
La me Pascute.

Che sei o biele o brute,
O richie o püarete,
no i pensi une gazete,
Un bagatin.

Pasc. Donchie zà che il distìn
Dal cil a l'ul cussì,
Jò dìs anch'jo di sì,
E us impromet.

E par segnal di afiet,
E che 'o no us fàs ingian,
Tochìnsi pur la man,
E sòi contente.

Mac. Jò uei tignìti strente
Cumò che tu ses me:
Oh ce zornade uè
Par me tant biele!

Se quistat in taviele
Vess une possession,
Major consolazion
No sentirez.

Pasc. Macor, al è un gran piez,
Che sìn sun cheste strade,
E sì mi pàr rivade
In chest moment.

Pensàit se sìn contenz
Di stassi in compagnie;
Ma bisugne là vie,
Che al è tardòt.

Ariquardaisi usgnòt
Di lassàssi vedè,
Ma no fàit mai savè
Che si ulìn ben.

Cussì cun biel inzen
Farìn secret l'amor:
Restàit in pas, Macor;
Adio ben miò.

Mac. Vòi vie di cà anchie jò:
Marcomandi, Pascute:
Bundì la me vitute;
A ravedessi.